Hur ska yrkestitlar inom kommunikation se ut?
Det finns en hel del duktiga människor inom kommunikationsbranschen som inte orkar längre och som nu sadlar om eftersom arbetsmarknaden inte verkar se deras kompetens inom ledarskap, organisationsutveckling, analys och strategi. En av flera anledningar kan vara att det finns en stor begreppsförvirring kring vad som menas med ”kommunikation” och ”kommunikatör”. Hur ska vi komma till rätta med detta?
Häromdagen var jag på en lunchföreläsning. Den person som inledde och presenterade föredragshållaren berättade om sin egen yrkesroll och lade på slutet till: ”… och så jobbar jag med kommunikation.” Jag började fundera: Vad menade han med det? Menade han att han hade ett övergripande ansvar för hela organisationen eller att han då och då gjorde ett inlägg i organisationens namn på sociala medier? Eller menade han helt enkelt att det han gjorde – att presentera en föredragshållare – var kommunikation? Samtidigt måste han ju ha tyckt att detta på något sätt förtydligade hans yrkesroll, annars hade han ju inte nämnt det.
Otydlighet och begreppsförvirring
Det finns alltså en otydlighet och en begreppsförvirring just när det gäller yrkesområdet kommunikation eftersom inte ens jag förstod vad han egentligen menade. Jag tror att det till viss del beror på att kommunikationsvetenskap är ganska ungt som akademiskt ämne. Det var först i slutet på 1900-talet som svenska universitet började erbjuda utbildningar, inspirerade av en global trend där kommunikation studerades alltmer vetenskapligt. I början skedde det med fokus på medieanalys men senare omfattande det även digitala medier, organisationsutveckling och interpersonell kommunikation.
I början på 2000-talet handlade begreppsförvirringen mycket om skillnaden mellan information och kommunikation. I C-uppsatsen ”Vad skiljer informatören från kommunikatören?” från 2005 skriver författaren redan i inledningen att professionernas benämningar inte är bestämda och tydliga – framför allt inte ute på arbetsmarknaden. Och nu, ungefär 20 år senare, finns det fortfarande en stor otydlighet kring yrkesbenämningar.
Jag brukar jämföra med yrkesrollerna vid ett stort byggprojekt. Ingen skulle få för sig att kalla alla för ”byggare” oberoende av om de är arkitekter, besiktare, snickare, byggingenjörer, plattläggare, projekterare, arbetsledare, rörläggare, byggplatschefer, grävmaskinister eller inköpare. Tydligheten i dessa benämningar är nödvändiga för ett välfungerande samspel.
Men jämför vi med yrkesområdet kommunikation kan ordet ”kommunikatör” användas för kommunikationschefer, webbredaktörer, produktchefer, analytiker, skribenter, organisationsutvecklare, projektledare, sociala medie-redaktörer, marknadsförare, företagsledare, poddskapare, presskontakter, mellanchefer, strateger med flera. Inte undra på att det uppstår missförstånd.
Otydlighet kring utbildningar
Ingen utbildning
Det finns heller ingen större koppling till en viss utbildning. En del personer som har yrkestiteln kommunikatör har ingen som helst formell utbildning inom området, utan har utvecklat sig utifrån ett grundmurat intresse men med kanske en helt annan utbildning i grunden.
YH-utbildning
Andra har gått YH-utbildningar. Här är ett exempel från Medieinstitutets hemsida:
”Digital Kommunikatör SoMe. En bred YH-utbildning som lär dig hur du effektivt kommunicerar mot olika målgrupper. Efter utbildningen kan du bland annat jobba som Webbredaktör, Content Manager och Social Media Manager.”
Högskola och universitet
Ytterligare andra har gått högskoleutbildningar. Här är ett exempel från Lunds universitets hemsida: ”Medie- och kommunikationsvetenskap undersöker mediernas metoder, makt och betydelse och kommunikationens kraft att styra och förändra. En viktig princip för utbildningen inom MKV är att i första hand utbilda kommunikationsanalytiker och strateger, inte informationsproducenter.”
Välutbildade personer lämnar branschen
Jag har flera kolleger inom kommunikationsbranschen som inte orkar längre, och som sadlar om. De har med liv och lust och intresse ägnat tre eller fem år till att ta en examen i Medie- och kommunikationsvetenskap för att väl ute på arbetsmarknaden uppleva att de förväntas producera innehåll till olika kanaler – alltså det som du lär dig på en YH-utbildning.
Samtidigt ser de hur jobben som ledare, strateger och analytiker erbjuds till personer med exempelvis en ekonom- eller ingenjörsutbildning i botten. Det här snedvridningen leder till ett slöseri med välutbildad och välmotiverad arbetskraft.
Dagens fråga
Så till dagens fråga: Vad föreslår du för yrkesbenämningar inom kommunikationsområdet för att råda bot på dessa typer av missförstånd och missuppfattningar? Eller är det benämningarna på utbildningarna som behöver förtydligas? Jämför gärna med byggbranschen som jag nämnde ovan.
Ser fram att få läsa dina tankar för att tillsammans fundera vidare.