Helt oumbärlig eller totalt onödig?

Att arbeta med kommunikation i en organisation kan innebära att vara den som utvecklar och implementerar organisationens strategier eller att vara den som publicerar inlägg på Instagram. Och allt däremellan. Inte undra på att det uppstår fördomar, missförstånd och oklarheter. Vad kan vi göra åt detta?

Du har troligen upptäckt att det diskuteras en hel del i media kring kommunikatörsyrket. Ena dagen onödigförklaras rollen. Ett exempel är en insändare i Göteborgsposten 2024-03-12 som bland annat skriver: ”För att travestera Shakespeare: ”Something is rotten in the city of Gothenburg”. Kommunala kommunikatörer kostar många miljoner kronor varje år av våra skattepengar.”

Andra dagen verkar det inte finnas några gränser för vad en enda person kan uträtta. En debattartikel i Dagens Resumé 2024-03-14 skriver ”Hur mycket arbete går det egentligen att klämma ur en kommunikatör?” och visar på en jobbannons där en halvtidsanställd kommunikatör förväntas upprätthålla fem tjänster – som projektledare, social mediaredaktör, webbredaktör, innehållsproducent och pressansvarig.

Den nyutkomna slutrapporten från Lunds universitet Kommunikativa offentliga organisationer – Strategisk kommunikation som bygger relationer och förtroende lyfter tio viktiga punkter för en organisation. Den tredje punkten lyder: ”Upprätthåll ett reflekterande samtal om professionen!” I rapporten är författarna förvånade över att det i de undersökta organisationerna är ovanligt med interna diskussioner kring hur professionen ska kunna förbättras och utvecklas.

Rollerna är för otydliga

När jag ser de här tre inspelen så står det klart för mig att olika personer har olika uppfattningar/fördomar om vad en kommunikatör är och gör. De som går under yrkesbeteckningen kommunikatörer kan till exempel vara kommunikationschefer, webbredaktörer, produktchefer, skribenter, organisationsutvecklare, projektledare, sociala medie-redaktörer, marknadsförare, filmare, företagsledare, poddskapare, presskontakter, mellanchefer, strateger, innehållsproducenter med mera. Deras arbetsuppgifter kan handla om att ha en djup förståelse för samtliga kommunikativa processer inom och runt hela organisationen likväl som att hantera ett enda specialområde. En kommunikatör kan helt sakna eftergymnasial utbildning eller ha många års universitetsutbildning.

Och naturligtvis varierar det också inom de olika utbildningarna. En examen inom medie- och kommunikationsvetenskap kan variera lite beroende på högskola/universitet, men ofta handlar det om analyser, rekommendationer och målsättningar gällande organisationers kommunikationsarbete inklusive ledarskap och organisationsutveckling. Det finns också program som fokuserar på exempelvis filmproduktion, medieproduktion eller språk och retorik. YH-utbildningar i ämnet handlar ofta om praktiska färdigheter som exempelvis att använda sociala medier och att skapa och genomföra digitala kampanjer.

En alldeles för bred yrkestitel

Med andra ord är ”kommunikatör” en alldeles för bred yrkestitel. Det vore som att kalla alla som är involverade i ett stort byggprojekt för ”byggare” oberoende av om de är arkitekter, besiktare, snickare, byggingenjörer, plattläggare, projekterare, arbetsledare, rörläggare, byggplatschefer, grävmaskinister eller inköpare. Och att samtidigt förvänta sig att samtliga dessa yrkesroller sömlöst skulle kunna utföra varandras jobb, och det helst på deltid eftersom det inte behövs så många ”byggare”…

Använd tydligare yrkestitlar

I stället för att använda det svepande ”kommunikatör” för alla som på något sätt arbetar med något som möjligen skulle kunna associeras med något som kan kallas kommunikation borde vi vara tydligare med vad just den aktuella yrkesrollen innehåller. Det underlättar samarbetet på alla nivåer och förebygger fördomar och missförstånd.  

Rapporten Kommunikativa offentliga organisationer – Strategisk kommunikation som bygger relationer och förtroende lyfter ett antal frågeställningar kring vad som är målet med kommunikatörernas verksamhet, vem som bör kallas kommunikatör, vad det innebär att vara kommunikatör, kommunikatörernas placering i organisationen och vilken roll forskningsresultat inom strategisk kommunikation, ledarskap och organisationsstudier spelar.

Jag tror som sagt att det blir mycket enklare om vi börjar med att klargöra de olika rollerna, bland annat genom att vara tydliga med vad som är strategiskt och vad som är operativt arbete.

Hur ser din kommunikativa logik ut?

Va? Har jag en kommunikativ logik? är kanske din första tanke. Ja, det har du, svarar jag.
Den kommunikativa logiken handlar om vilken syn du och din organisation har på kommunikation. Det finns en gammaldags syn – kopplad till ”gammelmedia” – där det handlar om att producera och skicka ut information. Mer nutida – kopplat till bland annat sociala mediers möjligheter – är att skapa gemenskap och förståelse samt att bygga ömsesidigt givande relationer.

Den andra punkten i den nyutkomna slutrapporten från Lunds universitet Kommunikativa offentliga organisationer – Strategisk kommunikation som bygger relationer och förtroende lyder: ”Utgå från den kommunikativa logiken!”

I rapporten sägs att flera forskningsprojekt tydligt visar på behovet av ett skifte i synen på kommunikation. Att trots att kommunikation handlar om att skapa dialog och ömsesidig förståelse går det mycket långsamt framåt. Snarare upplever jag att det verkar som om den gammaldags synen på kommunikation som att ”sända, övertyga och påverka” blir allt starkare.

Det är som om det inte hänt någonting alls. För många år sedan var jag kommunikationsansvarig i en väletablerad organisation. Jag gjorde mitt bästa för att bidra till just de här goda relationerna och den gemensamma förståelsen, både internt och med externa samarbetspartners. Det ledde till att jag kallades till ett möte med chefen och HR-ansvarig som tydligt talade om för mig att ”här sysslar vi inte med kommunikation, här sysslar vi med att sprida information”. Jag höll mig för pannan och undrade inom mig vad jag gjorde där, om jag skulle söka nytt jobb. Men jag höll ut, och några år senare höll chefen ett tal där han tackade mig för att jag hade infört kommunikation i organisationen.

Men det här var som sagt för många år sedan. Synen på kommunikation borde ha ändrats. Naturligtvis behöver det fortfarande produceras texter, bilder, filmer och annat informationsmaterial. Men innan detta görs MÅSTE organisationen ha tagit sig en rejäl funderare på vad den behöver göra för att skapa mening och dialog som stämmer överens med organisationens målsättningar och visioner. Alltså fundera igenom sin kommunikativa logik. Lägga en plan för vilka aktiviteter som leder i önskad riktning, vilka aktiviteter som stöttar och kompletterar varandra, inklusive var just de mest ömsesidigt givande dialogerna kan uppstå.

Använd till exempel inte bara de sociala medierna för att ”sprida information”, utan använd de sociala medierna till att vara just social – till att bygga och upprätthålla relationer med de personer som är viktiga för din organisation! Rätt använt kanske det kan skapa ett större värde än marknadsundersökningar…