Hur ska yrkestitlar inom kommunikation se ut?

Det finns en hel del duktiga människor inom kommunikationsbranschen som inte orkar längre och som nu sadlar om eftersom arbetsmarknaden inte verkar se deras kompetens inom ledarskap, organisationsutveckling, analys och strategi. En av flera anledningar kan vara att det finns en stor begreppsförvirring kring vad som menas med ”kommunikation” och ”kommunikatör”. Hur ska vi komma till rätta med detta?

Häromdagen var jag på en lunchföreläsning. Den person som inledde och presenterade föredragshållaren berättade om sin egen yrkesroll och lade på slutet till: ”… och så jobbar jag med kommunikation.” Jag började fundera: Vad menade han med det? Menade han att han hade ett övergripande ansvar för hela organisationen eller att han då och då gjorde ett inlägg i organisationens namn på sociala medier? Eller menade han helt enkelt att det han gjorde – att presentera en föredragshållare – var kommunikation? Samtidigt måste han ju ha tyckt att detta på något sätt förtydligade hans yrkesroll, annars hade han ju inte nämnt det.

Otydlighet och begreppsförvirring

Det finns alltså en otydlighet och en begreppsförvirring just när det gäller yrkesområdet kommunikation eftersom inte ens jag förstod vad han egentligen menade. Jag tror att det till viss del beror på att kommunikationsvetenskap är ganska ungt som akademiskt ämne. Det var först i slutet på 1900-talet som svenska universitet började erbjuda utbildningar, inspirerade av en global trend där kommunikation studerades alltmer vetenskapligt. I början skedde det med fokus på medieanalys men senare omfattande det även digitala medier, organisationsutveckling och interpersonell kommunikation.

I början på 2000-talet handlade begreppsförvirringen mycket om skillnaden mellan information och kommunikation.  I C-uppsatsen ”Vad skiljer informatören från kommunikatören?” från 2005 skriver författaren redan i inledningen att professionernas benämningar inte är bestämda och tydliga – framför allt inte ute på arbetsmarknaden. Och nu, ungefär 20 år senare, finns det fortfarande en stor otydlighet kring yrkesbenämningar.

Jag brukar jämföra med yrkesrollerna vid ett stort byggprojekt. Ingen skulle få för sig att kalla alla för ”byggare” oberoende av om de är arkitekter, besiktare, snickare, byggingenjörer, plattläggare, projekterare, arbetsledare, rörläggare, byggplatschefer, grävmaskinister eller inköpare. Tydligheten i dessa benämningar är nödvändiga för ett välfungerande samspel.

Men jämför vi med yrkesområdet kommunikation kan ordet ”kommunikatör” användas för kommunikationschefer, webbredaktörer, produktchefer, analytiker, skribenter, organisationsutvecklare, projektledare, sociala medie-redaktörer, marknadsförare, företagsledare, poddskapare, presskontakter, mellanchefer, strateger med flera. Inte undra på att det uppstår missförstånd.

Otydlighet kring utbildningar

Ingen utbildning
Det finns heller ingen större koppling till en viss utbildning. En del personer som har yrkestiteln kommunikatör har ingen som helst formell utbildning inom området, utan har utvecklat sig utifrån ett grundmurat intresse men med kanske en helt annan utbildning i grunden.

YH-utbildning
Andra har gått YH-utbildningar. Här är ett exempel från Medieinstitutets hemsida:
”Digital Kommunikatör SoMe. En bred YH-utbildning som lär dig hur du effektivt kommunicerar mot olika målgrupper. Efter utbildningen kan du bland annat jobba som Webbredaktör, Content Manager och Social Media Manager.”

Högskola och universitet
Ytterligare andra har gått högskoleutbildningar. Här är ett exempel från Lunds universitets hemsida: ”Medie- och kommunikationsvetenskap undersöker mediernas metoder, makt och betydelse och kommunikationens kraft att styra och förändra. En viktig princip för utbildningen inom MKV är att i första hand utbilda kommunikationsanalytiker och strateger, inte informationsproducenter.”

Välutbildade personer lämnar branschen

Jag har flera kolleger inom kommunikationsbranschen som inte orkar längre, och som sadlar om. De har med liv och lust och intresse ägnat tre eller fem år till att ta en examen i Medie- och kommunikationsvetenskap för att väl ute på arbetsmarknaden uppleva att de förväntas producera innehåll till olika kanaler – alltså det som du lär dig på en YH-utbildning.

Samtidigt ser de hur jobben som ledare, strateger och analytiker erbjuds till personer med exempelvis en ekonom- eller ingenjörsutbildning i botten. Det här snedvridningen leder till ett slöseri med välutbildad och välmotiverad arbetskraft.

Dagens fråga

Så till dagens fråga: Vad föreslår du för yrkesbenämningar inom kommunikationsområdet för att råda bot på dessa typer av missförstånd och missuppfattningar? Eller är det benämningarna på utbildningarna som behöver förtydligas? Jämför gärna med byggbranschen som jag nämnde ovan.

Ser fram att få läsa dina tankar för att tillsammans fundera vidare.

Våga vara människa!

Nu är mina funderingar framme vid den tionde och sista punkten i rapporten från Lunds universitet ”Kommunikativa offentliga organisationer – Strategisk kommunikation som bygger relationer och förtroende”. Den heter Omfamna det icke-perfekta och personliga – och det är något som jag instämmer till hundra procent med.

Precis som rapportförfattarna påpekar så är – exempelvis när offentliga organisationer sprider information i sociala medier – det ytliga, glättiga, tillrättalagda och överperfekta inte särskilt intressant.

Som medborgare vill jag naturligtvis få information om vad som händer i mitt land, min region eller min kommun – och jag vill helst få det på ett personligt sätt som hjälper mig att förstå tankarna och värderingarna bakom besluten. Kan jag dessutom ställa frågor och få bra och snabba svar på mina funderingar blir det ännu bättre.

Polisen – ett föredöme

Ett utmärkt exempel på detta är Polisen. Leta upp inlägg från Polisen i dina sociala medie-flöden och NJUT av hur bra den information som du hittar där är. Nära, mänsklig och förklarande. Det händer ofta att en enskild polis har skrivit under inlägget med sitt eget namn vilket ytterligare stärker trovärdigheten.

Mänsklighet kontra Ai

Jag tror dessutom att det här med riktiga människor, mänsklighet och personlighet kommer att bli ännu viktigare i takt med att allt fler använder Ai för att producera allt mer informationsmaterial. Material som blir just glättigt, ytligt och tillrättalagt. Och därmed allt mer ointressant.

Vilket leder tillbaka till ett av mina mantran inom kommunikation: ”Människor tycker om människor.”  

Så: Nästa gång du sprider ett budskap, oavsett om det är i en organisation eller privat, våga vara människa. Våga visa lite av dina egna tankar, känslor och perspektiv. Då ökar chansen att du gör skillnad.

Vad innebär kommunikation i allmänhetens tjänst?

Nu är vi framme vid punkt 9 i rapporten från Lunds universitet ”Kommunikativa offentliga organisationer – Strategisk kommunikation som bygger relationer och förtroende”. Den heter ”Ta fasta på allmänhetens intressen!” och det är väl precis det en offentlig organisation ska göra? En offentlig organisation i Sverige lyder antingen under staten, regionen eller kommunen och har i uppdrag att bevaka och/eller hantera frågor inom ett specifikt område.

Med andra ord handlar de flesta offentliga organisationers uppdrag mycket om kommunikation. Organisationen ska hålla sig uppdaterad inom sitt område, vara lyhörd för vad allmänheten tycker/vill/behöver veta inom detta område och dessutom förmedla kunskap till dem som behöver det på olika nivåer i samhället. Alltså är det inte alls underligt att det finns många specialister på kommunikation – det vill säga kommunikatörer – i offentlig verksamhet.

Hur många kommunikatörer behövs det egentligen?

Samtidigt brukar antalet kommunikatörer i offentliga organisationer ifrågasättas. Jag tror personligen att det handlar om en missuppfattning kring vad kommunikatörernas roll är. Det är nog många som tror att en kommunikatörs uppgift är att till varje pris skapa en positiv bild av organisationen, när det i själva verket handlar om att skapa samhällsnytta genom att se till att hela informationsflödet inom och runt organisationen fungerar på bästa sätt.

En viktig del i det här är att organisationen måste vara tydlig med hur dess uppdrag ser ut och på vilket sätt den ”levererar”, annars finns risken att omvärlden har felaktiga förväntningar på vad organisationen ska uträtta vilket i sin tur leder till besvikelser och ifrågasättanden.

Etiska riktlinjer för kommunikationsarbete

Sveriges Kommunikatörers har tagut fram en uppförandekod som omfattar alla medlemmar i Sveriges Kommunikatörer men även riktar sig till alla som arbetar med kommunikation, antingen i egenskap av professionell kommunikatör, eller där kommunikation utgör en viktig del av ett annat yrke. Du hittar denna uppförandekod här: https://www.sverigeskommunikatorer.se/kunskapsbank/artiklar/sveriges-kommunikatorers-uppforandekod/