Sök efter:
Vem ansvarar för etiken i din organisation?

Jag tror att vi alla är överens om att etik är viktigt, men det är ofta ganska diffust vem som ansvarar för detta i en organisation. Naturligtvis har ledningen det yttersta ansvaret, och varje medarbetare har också ett eget ansvar. Samtidigt är det ofta den som arbetar med kommunikation som lyfter frågor gällande etik och moral eftersom det är denne som funderar på hur man ska förklara vad organisationen håller på med.

Journalister granskar organisationer utifrån, men vi som arbetar med kommunikation granskar organisationen inifrån. Allt måste kunna vara transparent, och vi som organisation ska kunna stå för det vi gör.

Många är de gånger som jag internt lyft vissa obekväma saker, just för att vi som organisation ärligt och öppet ska kunna svara på frågor om detta. Det handlar aldrig om att sopa saker under mattan eller att försköna, utan att helt enkelt se till att organisationen står för det den säger att den står för och gör det som den säger att den gör. Först då kan kommunikatören utföra sitt uppdrag: Att förvalta och utveckla organisationens förtroendekapital och anseende.

Den nyutkomna slutrapporten från Lunds universitet Kommunikativa offentliga organisationer – Strategisk kommunikation som bygger relationer och förtroende lyfter tio viktiga punkter för en organisation. Den fjärde punkten i rapporten heter just Ta etiken på allvar! Så här står det bland annat:

Målet med strategisk kommunikation är att bygga relationer och förtroende som i sin tur sörjer för framgångsrika och effektiva verksamheter. Relationer och förtroende byggs genom interpersonell kommunikation mellan personer, och äkta dialog är därför en etisk praktik. I den äkta dialogen, eller symmetriska kommunikationen, är fokuset inte i första hand att strategiskt försöka övertala andra utan att lyssna in och försöka förstå andras perspektiv (Kent, 2022).”

Globala etiska riktlinjer för kommunikationsarbete

I juni 2010 deltog jag i Global Alliances globala möte där vi bland annat tog fram dokumentet Stockholm Accords. För mig var det oerhört intressant att få denna inblick i hur kommunikationsarbete bedrevs i olika delar av världen och hur mycket vi hade gemensamt. Därför ägnade jag mitt examensarbete i kommunikationsvetenskap till att utforska på vilket sätt vi i Sverige förhöll oss till dessa principer.  Efter Stockholm Accords följde Melbourne Mandate (2012) och Barcelona Principles 2.0 (2015).

I dessa dokument är etik centralt och beskrivs i Global Principles of Ethical Practice in Public Relations and Communication Management. Här hittar du till och med en checklista som du kan använda om du behöver ett beslutsstöd i etik-relaterade frågor.

Är du även intresserad av vad som gäller kommunikation och AI kan du läsa mer här i Guiding Principles for Ethical and Responsible Artificial Intelligence

Här är de 16 globala etiska principerna enligt Global Alliance

Guiding principles

  • Working in the public interest
  • Obeying laws and respect diversity and local customs
  • Freedom of speech
  • Freedom of assembly
  • Freedom of media
  • Honesty, truth and fact-based communication
  • Integrity
  • Transparency and disclosure
  • Privacy

Principles of professional practice

  • Commitment to continuous learning and training
  • Avoiding conflict of interest
  • Advocating for the profession
  • Respect and fairness in dealing with publics
  • Expertise without guarantee of results beyond capacity
  • Behaviours that enhance the profession
  • Professional conduct
Foto på en blå filt som titar på ett äpple
Vad gör AI med oss som människor?

Naturligtvis finns det mycket gott att säga om AI. Det ger fantastiska möjligheter till förbättringar och framsteg inom väldigt många områden. 

Men.

AI kan bland annat användas för att skapa texter, bilder och filmer av så hög kvalitet att det är svårt att avgöra om de är skapade ”på riktigt” eller av en dator.

Det ställer till det rejält i samarbete och kommunikation mellan människor. Redan nu behöver jag dagligen fundera och utvärdera kring vad som är äkta och vad som är påhittat. Jag vet inte alltid om jag har kontakt med en dator eller med en människa. Inom en snar framtid kommer det att i stort sett vara omöjligt att veta vad som är vad. 

Demokrati, tillit och samarbete

Jag funderar också på vad det i förlängningen innebär för demokratin. Hur påverkar det tillit och samarbete mellan människor om vi ständigt möts av olika versioner av ”verkligheten” eller ”sanningen”? Hur ska vi kunna bygga tilltro och förtroende? Hur ska vi kunna veta om en (politisk) ledare verkligen säger eller gör det som vi ser att ledaren gör på videon? Hur ska vi veta vilka vi ska rösta på? Hur ska vi kunna lita på att det vi hör och ser verkligen sker?

Hur länge orkar vi?

Kanske kommer vi att helt och hållet tappa tilltron till digitala kanaler när vi inte längre orkar att ständigt försöka kontrollera vad som är sant och vad som är olika typer av försök till påverkan åt det ena eller andra hållet. Det blir som en gigantisk desinformationskampanj som som i sin tur skapar rejäl instabilitet i samhället.

Hur är dina tankar i sammanhanget?